Det där med livet.

Det enda vi kan vara säkra på är att när vi fötts, så kommer vi att dö. Allt där i mellan är upp till ödet och oss själva att forma.

Men visst är det en märklig känsla, när man vet att tiden närmar sig...
För 83 år sedan idag tog min mormor sina första andetag här på jorden. Så då undrar jag, om det är just idag som jag kommer att få samtalet som berättar att hon tagit sitt sista?

Jag har haft möjligheten att berätta för henne om det jag uppskattat som allra mest i vår tid tillsammans. Om stunder som ligger kvar som på mjuk bomull i mitt hjärta. Stunder som format mig. Upplevelser som jag tagit till mig och lägger in i mitt eget arkiv - och som jag då och då kan plocka fram och tänka tillbaka på med varm lycka och glädje. Så lilla mormor. Jag hoppas att du har en medveten födelsedag.