Café Zorn.

Café Zorn var en riktigt trevlig lunchupplevelse! Smarrigt och fräscht utbud, prisvärt och verkligen en trevlig inredning och stämning.

Bakad potatis med curry-, kyckling- och keso röra värmde gott mellan skidpassen. Och äntligen fick jag känna och klämma på falu rödfärgsfilten från Lycka Form - Vill ha!

Nu sitter vi i bilen på vägen hem och går igenom helgens upplevelser och tankar. De andra tre åkte milen idag medans jag läste en bok och kurerade ett rossligt bröst. Körde först upp till Hökberg och kollade backarna där och släppte sen av övriga i Läde för att vänta in dem vid Mora skidstadion i Hemus. 

Nu längtar jag bara hem till Liam!

Längdskidor i Moratrakterna.

Just nu befinner jag mig tillsammans med vänner i Mora.

Helgen har enbart kretsat kring längdskidor och frisk luft. Ett par mil i spåren varvat med teknikträning. Jag har verkligen hittat känslan i diagonalåkningen och kan på ett bra sätt ta mig upp i uppförsbackar, både genom att "springa" upp med fäste och att saxa. Stakningen börjar släppa något men kräver mer teknik för att inte göra av med all energi. 

Spåren är fantastiska, går inte att jämföra med de hemmavid. Att våga släppa på i nedförsbackar och lita på spåren är underbart! Jag har även tränat på plogning och att bromsa med en skida. Jag skulle vilja påstå att jag är redo för Tjejvasan, om det nu vore så att jag skulle åka. Känner mig kluven.

Vinterlandskap och vyer, härligt - jag andas in frisk luft och bara njuter. Ena delen är här och nu, andra delen är i verkligheten.

Nu väntar en lunch före hemresa.

Ett beslut och ett mysigt bad.

Igår bestämde jag mig för att inte åka Tjejvasan 2017. Det ligger helt fel i tidpunkt i mitt liv och det ska inför en sån utmaning vara peppande att träna och energigivande att planera. Det är det inte. Träningen är mer enbart njutning och planerandet, ja det har helt enkelt inte funnits över huvudtaget. Jag väljer att fortsätta njuta av skidåkningen men tänker inte framkalla något halvdant planeringsförfarande som i slutändan resulterar i kaos. Jag laddar om och tänker mer långsiktigt inför 2018 eller kanske till och med 2019. Det är mycket annat som ska falla på plats först inom andra åtaganden men framförallt att lägga tiden på familjen.

Med en nöjd och behaglig känsla inombords avslutade jag dagen med ett bad tillsammans med Liam. Mor och son klämde sig ner i badkaret tillsammans med varsitt glas dricka och en Kalle Anka. Och sen läste vi om snåle herr Joakim von Anka och en turnering i att göra snögubbar och hade det alldeles förträffligt tillsammans. Och trångt.

Ånnaboda.

Helgen har gett mig en rejäl dos D-vitamin i form av sol. Både fredag och lördag, vilket väder! Jag kände redan på fredagseftermiddagen när jag lämnade jobbet att jag hade alla förutsättningar för att fylla på kroppen med energi. Klarblå himmel. Sol. Och värmen, vilken värme. Som en vårdag. Det till och med luktade vår i stan. Lukten, ni vet fuktig asfalt som av solens strålar värmts upp. Blandat med folkets myller i örat. Människor som skrattade och pratade med varandra på gatan istället för att sammanbitet titta ner så de inte skulle halka på någon isfläck. Inga uppdragna kragar eller halsdukar med nedborrade hakor för att skydda hals och nacke mot blåst eller kyla. Utan uppåt, människorna tittade uppåt. Känslan var euforisk. Som om jag missat vårkänslorna de senaste åren och att de nu kom ifatt mig. Fredagsmyset bestod av barnens favorit, klassiska tacos. Ett par glas rött till det för mig och sedan tidigt i säng. Bästa känslan i kroppen!

Lördag innebar upp och hoppa och förberedelser inför dagens utflykt. Lagom tills soluppgången färgade himlen rosaröd var skidorna färdigvallade och kaffet hällt på termos. Fyra taggade tjejer styrde kosan mot Ånnaboda och Storstenshöjden.
 

 

 

 

Utsikten var fantastisk. Sällskapet av högsta klass. Spåren helt okej i det stora hela. Och sol, med bästa värmande känslan i ansiktet.  

 

 

Det ett par vurpor och några skrattanfall före vi avslutade med en svalkande dusch och lunch på restaurangen, vilken för övrigt hade en finfin rödspätta på menyn. En toppendag helt enkelt! Nästa helg drar vi till Dalarna för teknik- och backträning. Jag ser fram emot att svettas i spåret men framför allt vidderna och vyerna (jag är fullkomligt förälskad i utsikter) - tillsammans med goa vänner! 

 

  

Kärlek i en ask.

Det sägs att man inte kan köpa lycka för pengar, och det må vara så. Men det går iallafall fall att komma väldigt nära om jag nu ska vara lite ytlig. För det är just det jag njuter av när jag använder de här efterlängtade produkterna, ytan. Sammetslen hud. Ett fynd på mellandagsrean som kostade en tredjedel av utgångspriset och som fick mitt hjärta att slå lite extra snabbt.

Kickstart.

Halva januari har passerat och nu är det dags att kickstarta året i flera avseenden. Jag kör nu igång andra halvan av en helt okej detox och anpassar kosten därefter i kombination med motion, sömn och frisk luft. Det handlar om balans och välmående där framförallt sömnen har en stor roll just nu. Om jag skruvar till vardagen något så kan jag sova iallafall 45 minuter längre per natt och det skulle i slutändan göra stor skillnad. Jag behöver de där 8 timmarna för att fungera fullt ut i alla val som ska göras i en vardag. Den där livets labyrint ni vet. Där ett felaktigt val gör att du stöter på hinder, kanske inte på direkten, men iallafall någon gång under resan eller i värsta fall på målsnöret.

Att avsluta helgen med lite gofika.

Jag bidrog med morotskaka till gårdagens poolspel och lämnade ganska välplanerat ett par bitar kvar hemma när vi väl packade ihop och drog iväg till ishallen. Denna typen av heldagar brukar inte bli så nyttiga men jag höll igen något på sockret eftersom jag visste att jag hade en sockerbomb som väntade där hemma.

Ishallskylan försvann med den varma duschen och med pyjamas och tofflor på gosade jag upp mig i soffan för att se på tv och njuta av efterlängtad go'fika och en kopp te.

Alltså morotskaka. Så gott.

Jag använder mig alltid av Leila´s recept från bakboken "A piece of cake" - rekommenderas varmt.

 

Vecka nummer två.

 Årets vecka nummer två inleddes med stängningsdag på skola/fritids och en ledig dag för mig och Liam tillsammans. Vi hade en lugn och skön morgon i soffan och gjorde inte många knop före vi åkte till ishallen för friåk efter lunch - mysigt!

 

Men vänta nu!? Är den där stora hockeykillen min lilla 7-åriga son?
Med målvaktsutrustningen på känns han mer som en tonåring.

Jag rörde mig på isen ett tag men gled lite obemärkt in till avbytarbåset allt eftersom fler och fler ungdomar klev på isen. Vilket tempo de håller! Jag blev liksom yr bland åkare och puckar som for åt alla håll och kanter!

 

Veckan har innehållit några träningar för egen del. Ett gäng från jobbet gick iväg till Nova MMA för att köra ett lunchpass och dessutom hann Madde och jag med ett lunchpass på gymmet. Som sagt, lunchträning - helt min grej.

 

 

Ett par kvällar har jag klämt in längdskidor med, det är ju så grymt kul! Och nödvändigt. Utmaningen kändes tvärlugn i somras. Tre mil på skidor kan ju inte vara så farligt. Med cirkus sex veckor kvar till Tjejvasan har det gått upp ett ljus om vad jag egentligen har gett mig in på och blåslampa i rumpan är det som gäller!

Att ta dagen för vad den är.

Idag tar jag dagen för vad den är. Jag hade planer på en att-komma-ifatt-dag men istället är det en tidsoptimistisk Lina som satt tidsschemat inne i huvudet.

 

MEN. Det är inte hela världen.

Idag fyller jag tiden med bakning inför morgondagens poolspel, stryka tvätt, skjutsa barn åt olika håll, planera ett fotbollsmöte, skriva en verksamhetsberättelse och en verksamhetsplan, måla sista lagret på en innerdörr och planera nästa veckas måltider. Jag kommer inte att hinna tvätta golv eller göra tjugo saker till som jag skrivit upp på min att-göra-lista.

 

Allmänt blickar jag framåt och uppåt och ska som tillägg skriva en "bucket list" i miniatyr. Jag sträcker mig inte livet ut utan håller mig till mina mål för 2017.

170107.

Julen försvinner ner i lådor och ut ur huset mer och mer för att under dagen vara ett minne blott. Julmänniska som jag är, vet jag redan nu hur tidsschemat inför nästa vinter ser ut. Märkligt kan tyckas. Men. Julen är min högtid. Och eftersom årets jul var på förhand bestämt sparsmakad och vi på självaste juldagarna var bortresta känner jag ända in i benmärgen vad jag vill gå all-in på nästa jul. Likväl som vad jag kan skippa. Men nu, nu ska julen ut. In med tulpanbukett och upp med ljusa gardiner för att, som alltid om ett par veckor, i ett bakslag inse att vintern knappt börjat och att det är långt till vårens värmande strålar.

Efterrätt.

En efterrätt jag varmt kan rekommendera - kladdkakemuffins med smak av mintchoklad, fyllda med hallon och grädde.

Receptet är ett test där jag utgått från  chokladmuffins ur "Sju sorters kakor" och där jag vet att muffinsarna är en aningen sega. Till smeten tillsatte jag (utöver receptet) en smält mintchokladkaka. Eftersom chokladen ger tyngd och obalans i receptet sjunker muffinsen ihop som en grop när de kommer ut ur ugnen och slutresultatet blir en kladdkakemuffins vilken blir perfekt att fylla med bär och slutligen toppa med grädde. Grymt gott!

Röd fredag.

Röda almanacksdagar på vardagar är ju bara bäst! Ledig fredag har än så länge bjudit på längdskidåkning i friluftsområdet, kollat en liten stund på Liams träningsläger i innebandyn, köpt gröna växter till köksfönstret och vikt drivor av tvätt. Nu fortsätter dagen med gardinbyte, "jula ut", stryka tvätt, baka muffins till nästa helgs poolspel i hockeyn och till detta dricka ofantliga mängder kaffe. Så, hörs sen!

Morotstekakor.

Har i flera veckor varit sugen på morotstekakor och igår kväll tog känslan överhand - ett brödbak fick det bli. Lagom till kvartsfinalen i JVM drog igång på tv'n smälte smöret på den ljumna tekakan och tillsammans med en kopp te smakade kvällen förträffligt.

Receptet kommer från tidningen Hembakat och "Lindas bakskola".

MOROTSTEKAKOR, ca 20 st

ca 100 gr fint rivna morötter

50 g jäst
6 dl mjölk, fingervarm
2 dl havregryn
75 g smör, rumsvarmt
2 tsk salt
1 ägg
12–14 dl vetemjöl

Skala och riv morötterna. Smula ner jästen i en bunke och tillsätt mjölk och havregryn. Rör om tills jästen lösts upp och låt blandningen stå i ca 5 min så att havregrynen blöts upp. Tillsätt smör, salt, ägg, morötter och vetemjöl, lite i taget. Blanda ihop allt ordentligt och knåda degen kraftigt i några minuter. Låt degen jäsa under bakduk i ca 45 min.

Kavla ut degen 1–1 ½ cm tjock och stansa ut runda bröd, ca 10 cm i diameter, med en kakform eller ett glas. (Jag fördelar degen direkt i 20 lika stora delar, formar till en "boll" och plattar sen ut degen)

Lägg degrundlarna på en plåt med bakplåtspapper och nagga dem med en gaffel. Låt bröden jäsa under bakduk i ca 30 min. Sätt ugnen på 250 grader. Grädda bröden mitt i ugnen i 7–10 min. Låt dem svalna på ett galler under bakduk.

SÅ goda!