Vi tog oss en liten upptäckarkvällspromenad igår, Liam och jag. Han på cykel och jag till fots, ut i betesmarken. Zick zack mellan sommarens numera torkade kobajshögar och nyfikna på färggranna svampar och höstlöv. Vi kastade prick med rönnbär och pratade om ditten och datten. En toppenpromenad helt enkelt.
Och det är väl stunder som den här, som jag verkligen behöver och uppskattar. Att lära känna min son, om och om igen, genom varje ålder som han ska passera. Att se hans förändring i tankesätt och utveckling. Att inte hasta kring i vardagen utan att hinna se min omgivning på ett mer observerande sätt. Jag har nog hastat lite för mycket de senaste åren, för när vi går där i betesmarken - då inser jag att jag observerar, tänker, känner och vill lite annat än jag tidigare trott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar