Det finns en vardag.

 Det finns en vardag i allra högsta grad. Där tvättkorgen är överfull, där nån i familjen är så där lagom mat-arg och stingslig nånstans mellan jobb, skola, fritids och tills dess att maten står serverad på bordet. När blomman i fönstret vittnar om att jag glömt att vattna regelbundet och där gruskornen duggar tätt bredvid hallmattan. Som det är, lite till mans i varje hem och vrå mer eller mindre. Jag har kommit en liten bit på väg med att låta saker och ting vänta. Och det får vänta lite till.

Idag kör jag hemmakontor pga ett läkarbesök mitt på förmiddagen. Med gråmulet väder och regn som duggar på tvären utanför fönstret jobbar jag på samtidigt som jag ser ljuslågan i lyktan bredvid mig på bordet fladdra sakta fram och tillbaka och ge mig ett lugn inombords. Ett tråkigt besked från hemifrån gör sig påmint var och varannan stund samtidigt som jag tänker på mig och de mina och vad viktigt det är att prioritera rätt i vardagen. Att lägga stunden och energin på det som faktiskt spelar någon roll i slutändan.

Fjällfil med färska egenplockade blåbär och lingon smakade bra till frukost. 

En man-tager-vad-man-haver-lunch i form av finncrisp, keso, grönsaker och tonfisk. Och hummus. Alltså, dille på hummus! På mackan, till sallad, som tillbehör till typ allt! Love it!