I lördags besökte vi vänner som köpt hus på Ekerö. Jag trodde att jag hade koll på vart Ekerö ligger, kartmässigt, men där hade jag fel. Till min stora glädje ligger det på rätt sida Stockholm, sett ur min synvinkel, så jag kommer definitivt kunna köra dit själv utan att bli stressad inombords av diverse bilköer, hetsig storstadstrafik, tutande bilar, gps-incidenter och jag-hittar-ingen-parkering-vad-ska-jag-göra-nu-kliar-mig-i-huvudet-läge.
Från Slagsta/Botkyrka går det färja till Ekerö som tog max 15 min. Och vi hann gå ut i den friska luften under färden för att njuta lite av novembersolen och den fantastiska miljön. Så vackert! Ja, det är definitivt så jag kommer minnas Ekerö, som nu, när jag för första gången besökte ön. Att den tillhör Uppland och Mälaröarna är även det en ny lärdom.
Och visst ser det härligt ut? Med klarblå himmel, båtar som fortfarande ligger i vattnet, aktivitet på marinan och fiskmåsar.
Och där stod jag, och andades frisk luft i djupa andetag - och kände mig väldigt levande och medveten. Jag såg hur liten som gått ut utan jacka frös och hur stor drog honom till sig för att värma i sin famn.
Där och då, var de där fiskmåsarna som cirkulerade över vattnet det finaste som finns. Och just nu, är årets första snöflingor utanför kontorsfönstret det finaste jag vet. Jag ska nog ta och sätta på lite julmusik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar