Årets julgran.

Årets julgran har redan hittat fram från sitt skrymsle i förrådet. Jo, jag vet, jag skulle hellre ha en riktigt gran med skogsdoftande granbarr och ojämna glesa grenar i toppen. Men mina erfarenheter av dessa exemplar är "inte goda", om jag uttrycker mig milt sagt. Barr överallt, som fastnar i strumporna och åker rakt in i foten, går absolut att leva med. Men när skiten övernattat på altanen enligt konstens alla regler och ändå släpper barr redan innan den kommit in i huset är ändå värst. Jag slängde in granen och barren i bilen, åkte tillbaka till försäljaren och krävde pengarna åter. Min man, som då jobbade på företaget precis bredvid bensinmacken där jag köpte och returnerade granen, skämdes ganska rejält. Men det var inget som hindrade mig. Så. För husfridens skull, kör vi en återbrukbar variant nu för tiden.

Historiskt sett är jag en "gran-gestapo" med olika färguppsättningar av julgranskulor vilka kan varieras från år till år. Små kulor upptill, större nertill och en genomtänkt mix däremellan med rätt mellanrum och bra balans med kulor både fram och baksida om granen står så till. Under alla år så har det varit lätt att klä granen. Tjejerna, som var 3 och 6 år gamla, när de kom in i mitt liv (och vice versa inte att förglömma) har gått att "styra" dit jag velat. Både i färger (bara att plocka fram "årets färger") och placering. Voilá! Som en dans!

Liam har tidigare år varit totalt ointresserad av att klä granen. Förra året gick han dock loss, alltså totaly bananas, med julgranskulor av "överbliven färg" inne på sitt rum. Och det kanske jag borde haft i åtanke när han nu i flera dagar frågat om vi inte kan klä granen. Jag som alltid klär granen veckan före julafton, backade tillbaka och tänkte: Varför då? när jag återkommande svarade Nej på Liams fråga. Vad spelar det för roll?! Så, vi sprang ner i källaren och röjde fram både gran och julpynt. Någonstans där borde jag anat oråd, men jag lät honom hållas bland alla julkulor och vi fick med oss i stora drag allt upp. Och sen, sen var det som att släppa fram ett yrväder. Och ja, jag har fått tummat på mina önskemål. För om det är något jag är glad för, så är det att han var så otroligt glad och engagerad. Först blev jag stressad, för nu har vi julkulor inte bara snett och vint i granen utan även på adventsljusstakar i fönstret, på tavellister och i palmen. Och i stort sett i alla övriga rum i huset också.

Men.

Vad spännande att vi har en julpalm,
som kan matcha bockarna av halm.

Julestrutar i granen hänger på svaj,
och Liam bjöd på julmust och julmusikspartaj.

Jag höll på att få fnatt,
men mitt hjärta svämmade över av kärlek till hans skratt.

Nu har vi påbörjat julens fest,
och tar gärna emot Dig som gäst.