Snart är hockeysäsongen över, och det är verkligen blandade känslor. De där stunderna i ishallen som jag kommit att tycka väldigt mycket om. Att se barnen utvecklas och glida fram på isen i ren och skär lycka men med viss frustration när det inte går som de vill.
I fredags såg vi KIK's A-lag ta hem seriesegern - vilken spännande match! Vi applåderade så handflatorna var röda.
I lördags hade Liam träning. Det är en fantastisk känsla när jag ser hur kul han tycker träningarna är. Hur de utvecklas från gång till gång.
I söndags kollade vi på U11 litegranna i deras möte mot Köping - för att sen åka till just Köping, på friåk. Barn är fina mot varandra. Efter ett par minuter på plats var han redan inkluderad i en match - två mot två på helplan i två timmar.
Sen slappade vi gott i soffan och kollade på, ja just, hockey. Liam ser det nog som en behaglig daglig dos och jag ser det mer som.... en överdos?! För hur det än är, så finns det annat att klämma in i schemat. Men för att vara tillsammans, så kan jag lika gärna vara med o krama ur det sista ur hockeysäsongen jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar