Förra årets upplopp inför julafton var en ren och skär julefröjd. Väl förberett, bakat, pysslat och genomtänkt in i minsta detalj. Julafton blev en solig historia med fotboll och grillning i Lockmora för att avslutas med en härlig buffé där julematen stod uppdukad delvis på granris och annat tingeltangel. Jag var helnöjd över hur vårt kök intog juleskruden och värmen.
Där tog sagan slut.
Resten av julhelgen tillbringades med vinterkräksjukan för min del där resten av familjen höll sig på replängds avstånd. Jag åt inget över huvudtaget på hela helgen och nyårsmaten blev den första fasta födan på hela veckan.
I år? I år är upploppet snart slut utan att jag ens passerat första delsträckan. Tiden har inte funnits och den lilla planering jag haft har spruckit. Jag har liksom idag, på fjärde advent, gett upp hoppet om att få upp julpyntet och tar istället sikte på att passera mållinjen i någorlunda bra skick vad gäller humöret. Och det kommer nog funka. Mitt humör har en tendens att vara något irriterat när mina planer inte håller, men eftersom jag inte ens kommit igenom planeringsstadiet så finns det inget att vara irriterad över tänker jag spontant och känner mig ganska positiv i det. Så. Varmt välkommen vecka 51.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar