30 juni 2017

Skeppsviken.

 Jag jobbar som sagt på att sänka axlarna. Och när gör jag det? Jag försöker hitta de där stunderna där jag kan sitta ner, få hjärnan att tänka till och faktiskt ta in intrycken som är här och nu. Jag får aktivt hela tiden tänka på att andas. Jag menar djupa andetag med magen. Jag motar bort de där korta andetagen som kommer från bröstet, som gör att huvudet åker bakåt och att axlarna åker upp. Andas. In. Ut. Med magen. Ner med axlarna.
Vissa ställen är bättre att stanna upp på än andra. Vid vattnet i allmänhet för mig. Speciellt vid havet. Jag är uppvuxen med närheten av havet och känner mig så levande med doften och ljudet av vattnet. Klyschigt? Absolut! Men det är ju det här jag behöver fokusera på! Mig själv och det jag tycker om.
 
Jag behöver några saker till för att sänka mina axlar - framförallt struktur. Eller i alla fall något som liknar ordning och reda! Jag kan ha oreda i redan, men inte kaos! Jag behöver människor omkring mig som tar ansvar, som visar respekt och medmänsklighet. 
Med Victoria och Liam, en plocksallad på klipporna vid havet - en väldigt fin stund!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar