Jag tycker om att ta kort. Jag tycker väldigt mycket om att ta kort. Nästan så det blir lite överdrivet. Jag vill gärna förbereda min mat med omsorg, även om det är falukorvsskivor eller pytt-i-panna, och sen ta ett kort. Det är ett behov jag har. Det är inget jag kommer att tona ner, snarare tvärtom. För någonstans under året vacklade jag. Jag är på väg att räta upp mig nu och balansplattan svajar inte lika mycket. Jag är på gång att hitta tillbaka till mina promenader i naturen med kameran, till blogginlägg som är ett slags avkoppling och till att läsa böcker. Jag närmar mig där jag vill vara.
Och då kan ett blogginlägg med bilder på ett fröknäcke vara nog så gott för själen. Ett fröknäcke som både smälter i munnen och ger tuggmotstånd. Som kräver att jag tänker till när jag tar mina tuggor. Och inte bara kastar i mig maten. Utan att jag faktiskt känner smaken på det jag äter. Andas mellan tuggorna och varvar ner.
När kylen ekar tom så när som på några palsternackor som kan förvandlas till en slät soppa, toppad med rostad lök smaksatt med grön jalapeno. Ja, jag kan njuta av det med. Det går jättebra.
För att avsluta matdagen med färgglada husman! Och by the way, hemlagat potatismos - älskar´t!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar